ALVIN 1 ÅR!!
Idag är det 20 dagar tills jag åker, känns bra! Just nu önskar jag att tiden kunde gå lite fortare så att jag bara kan få komma ivag =P
Ps. Jag har läst igenom mina inlägg och usch vad konstiga en del av dem är. Jag har kommit fram till att jag har lite svårt att utrycka mig när jag skriver. Men det blir förhoppningsvis bättre med tiden. Ds.
TJUGOFEM
Från och med den dagen jag bestämde mig för att åka till USA på ett så kallat High School year har jag överösts med frågor, det finns två ständit åretkommande frågor som jag är övertygad om att alla andra blivande utbytesstudenter också har stött på ett X antal gånger och de är "Hur vågar du?" och "Är du inte rädd för att åka". Jag ska nu en gång för alla besvara dem. Den första frågan är näst intill omöjlig att besvara tycker jag. Jag kan inte förklara i ord varför jag vågar åka, det är bra något jag känner inom mig att jag vågar. Den andra frågan är lättare att besvara och mitt svar på den frågan är Nej!, jag är inte rädd för att åka (iaf inte ännu). Däremot är jag lite rädd för att komma tillbaka till Sverige igen, för tänk om mina kompisar här i Sverige har skaffat sig nya vänner och jag inte längre passar in i deras vardag, då måste jag börja om på nytt igen. Men trots att jag känner den "rädslan" så åker jag iaf, för jag säger som Michelle Obama en gång sa " Jag vill inte bygga upp mitt liv kring rädsla, jag vill basera det på möjligheter". Jag tycker att de orden förklarar ganska bra varför jag vill åka till USA och lämna allt jag har under ett år!
Igår fick jag ett mail av Rick och Judy där det stog att något hade hänt och att de var tvugna att prata med mig. Jag blev så klart orolig och undrade vad som hade hänt. När jag senare loggade in på msn så pratade ja med Judy, hon berättade att hon under en längre tid har haft problem med sitt högra knä och att hon nu inte kan gå längre för att det gör så ont. Hon sa att om hon någonsin vill kunna gå igen måste hon operera sitt knä och att hon hade fått tid för operation den 24 augusti, alltså ungefär en vecka efter jag och Carmen har kommit. Hon skulle få ligga på sjukhuset ungefär 6 dagar efter operationen innan hon får komma hem. Hon räknar med att kunna gå normalt igen efter några månader, detta betyder att Carmen och jag kommer att behöva hjälpa till hemma mer än vad någon annan utbytesstudent har behövt och hon undrade om det var något problem för mig att behöva hjlälpa till lite extra i början. Jag sa att det absolut inte var något problem för att om man är en familj hjälps man åt vad som än händer, låter ganska klyaschigt jag vet men jag tycker att det är så.
Got my visa!
Smått och gott
Jag ska hoppa två veckor tillbaka i tiden och bara säga att skolavslutningen blev super duper lyckad, riktigt trevlig kväll med kalasande och roligheter. Men den dagen innebar inte bara positiva saker, förutom att det regnade näst intill hela dagen så var det sista dagen med Ei08b. En riktig toppen klass! Kommer sakna er alla så otoligt mycket, jag menar verkligen det!
Kom hem halv fyra på lördagmorgonen efter skolavslutningen och då var det hopp i säng då jag skulle åka till Nybyggets Ridläder och jobba kvart över tio på lördagsförmiddagen. Jag var där i två veckor och jobbade och det var som vanligt slitsamt men samtidigt fantastiskt roligt!!! Kommer sakna Nybygget med, jag menar jag har jobbar där i snart fyra år och det har blivit som en vana att åka dit då och då och jobba.
I söndags när jag kom hem från Nybygget åkte vi direkt till pappas företag där jag ska måla lite fönster i sommar för att tjäna ihop lite pengar innan USA. Kanske inte världens roligaste jobb men det finns ju inget annat så det får duga.
Igår åkte mamma och jag upp till Stockholm när hon slutade, eftersom jag hade bokat tid på Amerikanska ambassaden idag vid nio på morgonen tyckte vi att det var skönt att åka dit dagen innan och bo på hotell så vi inte skulle behöva gå upp så tidigt imorse. Självklart passade vi på att shoppa lite också, jag köpte bla en sverigetröja som jag ska ha med mig till USA. Iaf så var jag på ambassaden idag, vi kom dit vid halv nio eftersom jag hört att det är bra att vara där en stund innan den bokade tiden. Det var inte speciellt lång lö utanför, jag väntade utanför i kanske 30 min. Jag småpratade med en tjej från Piteå i kön som ska åka till USA som Au-pair nu i Augusti, hon var väldigt trevlig och vi var ungefär lika oroliga/nervösa över att det skulle bli något strul med papprena eller någonting. Såhär i efterhand kan jag bara säga att det fanns absolut ingenting att oroa sig för! Visst de ställde några frågor och hela "riktiga" intervjun var på engelska men de var extremt simpla. De frågade exempelvis om det var mina föräldrar som skulle betala för resan, vad mina föräldrar jobbade som och om de jag skulle bo hos under året var mina hostparents.
Nu är det inte långt kvar tills jag åker, 40 dagar om jag ska vara exakt! Längtar så otroligt mycket, samtidigt som jag har ångest över att lämna allt. Konstig känsla kan jag lova.
Är det någon mer som åker 11 augusti?
Jag rider på Nova fyra år ( jag är väl medveten om att jag har för långa tyglar och att jag sitter i stolsits, men det bjuder jag på =P )