emma i Illinois

Igår kväll när jag satt på mitt rum och kollade på tv så ringde telefonen, mamma svarade och helt plötsligt hör jag att hon säger " Yes emma is here, just a second". Min puls som vanligtvis redan är skyhög steg säket till 200, jag skojar inte.
Jag fattade på en gång vad som höll på att hända, att det var någon ur min världfamilj som ringde eftersom jag inte vet någon annan engelsktalande människa som skulle kunna tänkas ringa till mig. Jag tittade på mamma och hon nickade och jag tog telefonen och sa nervöst "Hello it´s Emma" det första jag hörde var en glad amerikan utroppa "Hiiiii Emma, it´s Rick your hostdad in America. Im gonna hang up on you and call you back again with another phone so we all can talk to you att the same time, ok?" "Okey" svarade jag och fattade inte riktigt vad som hände, men ja la på och mycket riktigt så ringde telefonen igen och när jag svarade den här gången hör jag massor av röster som säger "Hiiiiii Emma" "Hello" svarade jag lite blygt och undrade vilka alla dessa människor var. Det visade sig att förutom Rick så var det min hostmum Judy och deras två nuvarande utbytesstudenter som satt vid högtalartelefonen och hade tänkt sig att delta i samtalet. Vi pratade allihopa till en början sen ville utbytesstudenterna prata med mig, kommer tyvärr inte ihåg vad de heter men an av dem var från Italien och den andra var från Frankrike. Hahah tjejen som var från Italien bodde i Milano så henne frågade jag om hon visste vem Zlatan var bara för att ha något att säga och mycket riktigt så visste hon vem han:P För övrigt pratade vi om allt möjligt, de sa att de hade försökt ringa Carmen, den andra tjejen som ska bo hos dem men hon var tydligen inte hemma så de skulle ringa henne senare så skulle jag få hennes mejl och allt vid ett senare tillfälle:) Just det de sa att de var imponerade över att jag pratade så bra engelska, fast jag mest tyckte att jag sluddrade själv men det var mycket roligt att höra, öven om de kanske bara sa det för att vara snälla men men:p Men hur som helst så vet de iaf att jag läser spanska i skolan så de frågade hur bra jag var för de trodde inte att Carmen skulle kunna så mycket engelska så de tyckte väl typ att jag skulle vara tolk eller något, men jag fösökte förklara att jag inte alls var så bra men det löser sig nog:) Sen så kallade de mig "sweete" och "darlig" hela tiden, jag blev nästan generad men det visade ju bara på att de var trevliga och så, så det var ju positivt!:)


Annars så är mitt liv jävligt bra nu rent ut sagt, jag har fått mitt placement, jag har redan pratat med min världfamilj, jag älskar mina underbara vänner så otroligt mycket, jag har lånat världens skönaste världsabästa tröja som jag bor i nu här hemma och jag ska på sommarjobbsintervju på söndag vilket jag inte hade räknat med alls. My life is soo damn good right now, det läskiga är att jag går och tänker på att min tur snart kommer vända och jag går runt och oroar mig lite smått ibland för att jag ska bli besviken eller något sådant :/ men om det skulle bli så så har jag ju alltid USA att se fram emot, och jag får leva efter Maxs måtto här i livet att "allt löser sig" :P