I SUCK!!!
Jag tänkte summera he gångna veckorna lite snabbt, alltså inget detaljerat för att sedan kunna komma igang på riktigt. Det har nu gått 6 veckor sedan jag lämnade Sverige tro det eller ej och jag saknar er och Sverige hur mycket som helst. Med Sverige menar jag att bara kunna ta bussen in till stan en lördag och shoppa eller kunna gå på en fest om jag vill eller att komma hem senare än klockan elva eller tolv på kvallarna. Inte för att jag och Carmen har en bestämd tid vi måste vara hemma, men med tanke på att alla kids over here har en curfew och om de kommer hem en endaste minut för sent blir de grounded. Eftersom jag och Carmen inte har körkort och det inte finns någon lokaltraffik får vi snällt åka hem när de vi umgas med åker hem.
Vad finns det annar att berätta, jo skolan.... Jag går ju som sagt var på JCHS dar jag ar sophomore, även fast jag är gammal nog att vara senior så låter vår studievägledare inga utbytesstudenter gå i en högre grade, it pisses me off! Men jag har iaf junior and Senior classes. Skolan är bra men det är mycket plugg, och min skola ar tyvärr inte så enkel som alla andra merikanska skolor är har jag fått höra men det ska nog gå bra endå hoppas jag.
Nu måste jag skynda till sängen, klockan ringer 06,40 imorgon bitti och ni som känner mig vet att jag inte är den morgonpiggaste människan på denna jord, eller vad säger du Mamma ;)
NY
Okej nu har jag entligen en liten stund over sa jag ska hoppa nagra veckor tillbaka i tiden och beratta om New York.
Tisdag 11/8: Vi landade ungefar 1 pm pa Newark airport, som ar vaaaldigt stoooor! Nar alla hade hamtat sina vaskor och kommit igenom passkontrollen gick vi ut och vantade pa minibussen som skulle kora oss till hotellet. Den var liten sa vi fick aka i omgangar, jag hade tur och fick aka med forsta omgangen. Val framme gick jag, Camilla och den andra tjejen som vi delade rum med (kommer inte ihag hennes namn, what a shame!) och checkade rummet, det var helt okej frascht forutom alla heltackningsmattor som jag hatar. Eftersom vi inte skulle aka in till NY forrens dagen efter och det fanns begransat med saker att gora runt omkring hotellet gick vi ut och chillade vid poolen. Vid klockan sju samlades vi i och at i restaurangen, och da var jag trott ma jag saga da jag hade varit uppe alldeled for manga timmar. Efter maten gick vi upp pa rummet och sa smaning om gick vi och la oss.
Onsdag 12/8: Vi akte in till New York 8 AM, pa vag in kunde man se alla stora byggnader, det var ganska maktigt! Explorius hade hytr en buss och en guid, pa formiddagen akte vi mestadels runt i bussen och kollade pa olika sevardigheter bla Metropolitan museum of art, Constance Billiard (skolan i gossip girl), rockrfeller center mm. Vi gjorde aven nagra stopp bla i Central Park, det var valdigt fint dar och man kan inte fatta att man ar i en av varldens storsta stader nar man ar inne i den parken. Pa eftermiddagen fick vi vandra runt for oss sjalva, jag och nagra andra tjejer gick runt pa manhattan och kollade i butiker och gick till times square. Klockan 6 PM samlades vi vid bussen och akte till hotellet dar vi at for att sedan ga och lagga oss.
Torsdag 13/8: Aven denna dag akte vi in till NY vid 8 AM, pa formiddagen akte vi runt pa guidad tur och kollade in Brooklyn, Soho, Little Ittaly och China Town. Vi gjorde aven ett stopp och kollade in Ground Zero och akte en battur for att komma narmare Frihetsgudinnan. Efter klockan ett fick vi fir tid och jag Camilla och Hanna gick runt i Soho och shoppade. Nar vi val kom tillbaka till hotellet var jag trott som aldrig forr, oj oj oj vad jetlag kan ta knacken pa en. Vi stannade uppe lite langre denna kvall och packade och fixade iording allt for att slippa det dagen efter.
Fredag 14/8: Jag planerade att ta en valfortjant sovmorgon dagen till ara men det gick ju sadar (jetlag) jag var klarvaken 8 AM och ni som kanner mig vet att jag hatar att ga upp tidigt. Tjejen som jag har glomt bort namnet pa lamnade rummer 5 AM och Camilla akte 8 AM. Jag behovde inte vara pa flygplatsen for ens 2:30 AM sa jag gjorde inte mycket den formiddagen, fixade mig plockade iordning allt och at lunch med en kille som skulle aka samma tid som mig (bara vi kvar av alla studenter, alla andra hade redan akt). Nar vi hade atit gick vi till poolen och satt sar ett tag innan vi akte. Allt pa flygplatsen gick smartfritt och mitt plan lyfte pa planerad tid. Det var det minsta plan jag nagonsin flygit i, jag var nastan radd tll en borjan for att det var sa litet, pa ena sidan mittgangen var det tva saten och pa andra sidan var det ett :O Pa plandet fran sverige var det tva saten till hoger fyra saten i mitten och tva till vanster, lite skillnad kan man saga. Flygresan gick bra och pa flygplatsen stog Rick och Judy och vantade pa mig.
Berattar om hur mitt liv ser ut i Johnston City inom en snar framtid. Til then, peace out!
Homework
Johnston City IL
Imorse vaknade jag av att Precious (hunden) hoppade upp i min sang och slickade mig pa axeln, hon ar sa sooot!! Efter nagon timme akte Rick och jag ivag pa hans motorcykel for att halsa pa hans foraldrar lite snabbt, de var hur sota som helst. Hans pappa pratade vaaldigt sakta och vaaldigt hogt med mig, forst trodde jag att han hade dalig horsel och pratade sa bara for att hora vad han sjalv sa. Men efter en stund sa Rick " Dad, you don't have to speak like that she understands you" da svarade han " Oh okay, I didn't know she did, the other students you have had didn't understand us when they first got here". Han var verkligen urgullig. Efter vi hade varit hos hans foraldrar akte vi vidare och handlade mat. Nu ska vi snart aka ivag och bowla i Mairon, hoppas att det blir kul.
Imorgon kommer det nagra ungdomar hit sa att jag ska fa traffa nagra innan skolan borjar, jag hoppas verkligen pa att de ar trevliga. Jag har massor att beratta om NY men jag hinner inte gora det nu, vi ska snart aka sa jag ska forsoka gora det en annan dag. Nu ropar Rick pa mig att vi ska aka sa jag mate sluta nu, ha det superbast hemma!!!!
New York
På fredag kvart i sju landar jag på st. louis airport där mina värdföräldrar hämtar mig. Jag bloggar antagligen mer under helgen när jag har kommit fram och så. Ha det sjukt bra i sverige!!!
USA imorgon!!
Idag tog jag de näst sista farvälen och de har varit dem jobbigaste hittills, jag måste erkänna att jag fick kämpa för att tårarna inte skulle rinna. Först sa jag hej då till min allra bästa vän Carolie som jag fick ett jättefint armband av som har en lite berlock som det står "Emma & Caroline" på ena sidan och "Always and forever" på andra sidan, OTH nördar som vi är. Och så tog jag farväl av min syster Emilie hennes sambo Marcus och deras son Herman (mitt gudbarn). Jag kommer sakna er så mycket, men jag vet ju att ni finns kvar när jag kommer hem =D Jag planerar även att ringa till min andra syster Elin ikväll och säga hej då en sista gång innan jag åker. Så nu har jag bara ett farväl kvar att ta och det är till min mamma och pappa som säkerigen kommer bli det jobbigaste utav dem alla!
Om bara ett litet tag åker jag mamma och pappa till stockholm och bor den sista natten på hotel så slipper vi gå upp så tidigt. Jag tror hotellet ligger ungefär 15 min från Arlanda så det blir ju perfekt!!! Nu ska jag ta till vara på kvällen och njuta den stund jag har kvar med mina föräldrar. Nästa gång jag skriver är jag antagligen i USA, får se om jag får chansen att skriva något i NY, annars kommer det ett inlägg så fort jag kommit till JC jag lovar.
Ha det nu så bra här hemma så ses vi om 304 dagar, samma dag som skolan slutar här i Nyköping. Då blir det partaj kan jag lova, och då är jag ju 18 med så det blir kanske en sväng på krogen, vem vet? ;P
FEM
Idag är det fem dagar kvar tills jag åker och jag är sjuk =( Jag har lyckats få både halsfluss och öroninflammation, bra jobbat! Efter en outhärdlig natt med rejält ont i öronen ringde mamma till en läkare och fixade en tid. Läkaren sa att jag utan tvekan har halsfluss och en rejäl öroninflammation, kändes riktigt toppen att höra faktiskt! Som tur var fick jag en dunderkur med penicillin som jag ska äta från och med idag och tio dagar framåt. Förutom penicillinet ska jag äta massa Alvedon och Ipren när jag flyger för att minska smärtrisken i det höga lufttrycket. Känns sådär halvt kul att vara nerdrogad den första tiden i USA men det kan väl tyvärr inte hjälpas.
Jag har kommit på att jag har glömt att berätta att Carmen inte kommer till USA för ens den tredje september för hon hade tydligen fått IG i ett ämne och var tvungen att gå i sommarskola nu under sommaren för att läsa upp det ämnet för att få åka till USA. Detta innebär att jag kommer vara själv med Judy och Rick de första veckorna vilket i och för sig inte gör mig någonting. Eftersom Rick jobbar natt och Judy ska opereras kommer jag vara själv på nätterna och det gör mig heller ingenting men de vill inte att jag ska behöva vara själv så de har fixat så deras granne Patty 73 år ska sova med mig några dagar men eftersom hon är så gammal vill de inte att hon ska behöva sova borta för många dagar så nu har de fixat så jag kanske ska få sova hos deras vänner några nätter. Men som sagt jag ska försöka övertala dem när jag kommer dit att det är lugnt för mig att sova själv så jag slipper flytta runt liksom. Men å andra sidan känns det bra att de bryr sig, de sa till mig för några dagar sedan att de aldrig skulle förlåta sig själva om det skulle hända Carmen eller mig någonting när vi är hos dem. Fint sagt tycker jag!!
Nio
Nu sitter jag i soffan med min dator i knät och lyssnar på "Us against the world" och mina ögon är smått fyllda av tårar.
Igår hade jag avslutningskalas för mina fina vänner, några av dem träffade jag för sista gången på 10 månader och det är väldigt lång tid med tanke på att jag träffar dem så gott som varje dag i vanliga fall. Det var iaf en trevlig kväll som så småning om blev natt som ännu senare led mot tidig morgon. 
ALVIN 1 ÅR!!
Idag är det 20 dagar tills jag åker, känns bra! Just nu önskar jag att tiden kunde gå lite fortare så att jag bara kan få komma ivag =P
Ps. Jag har läst igenom mina inlägg och usch vad konstiga en del av dem är. Jag har kommit fram till att jag har lite svårt att utrycka mig när jag skriver. Men det blir förhoppningsvis bättre med tiden. Ds.
TJUGOFEM
Från och med den dagen jag bestämde mig för att åka till USA på ett så kallat High School year har jag överösts med frågor, det finns två ständit åretkommande frågor som jag är övertygad om att alla andra blivande utbytesstudenter också har stött på ett X antal gånger och de är "Hur vågar du?" och "Är du inte rädd för att åka". Jag ska nu en gång för alla besvara dem. Den första frågan är näst intill omöjlig att besvara tycker jag. Jag kan inte förklara i ord varför jag vågar åka, det är bra något jag känner inom mig att jag vågar. Den andra frågan är lättare att besvara och mitt svar på den frågan är Nej!, jag är inte rädd för att åka (iaf inte ännu). Däremot är jag lite rädd för att komma tillbaka till Sverige igen, för tänk om mina kompisar här i Sverige har skaffat sig nya vänner och jag inte längre passar in i deras vardag, då måste jag börja om på nytt igen. Men trots att jag känner den "rädslan" så åker jag iaf, för jag säger som Michelle Obama en gång sa " Jag vill inte bygga upp mitt liv kring rädsla, jag vill basera det på möjligheter". Jag tycker att de orden förklarar ganska bra varför jag vill åka till USA och lämna allt jag har under ett år!
Igår fick jag ett mail av Rick och Judy där det stog att något hade hänt och att de var tvugna att prata med mig. Jag blev så klart orolig och undrade vad som hade hänt. När jag senare loggade in på msn så pratade ja med Judy, hon berättade att hon under en längre tid har haft problem med sitt högra knä och att hon nu inte kan gå längre för att det gör så ont. Hon sa att om hon någonsin vill kunna gå igen måste hon operera sitt knä och att hon hade fått tid för operation den 24 augusti, alltså ungefär en vecka efter jag och Carmen har kommit. Hon skulle få ligga på sjukhuset ungefär 6 dagar efter operationen innan hon får komma hem. Hon räknar med att kunna gå normalt igen efter några månader, detta betyder att Carmen och jag kommer att behöva hjälpa till hemma mer än vad någon annan utbytesstudent har behövt och hon undrade om det var något problem för mig att behöva hjlälpa till lite extra i början. Jag sa att det absolut inte var något problem för att om man är en familj hjälps man åt vad som än händer, låter ganska klyaschigt jag vet men jag tycker att det är så.
Got my visa!
Smått och gott
Jag ska hoppa två veckor tillbaka i tiden och bara säga att skolavslutningen blev super duper lyckad, riktigt trevlig kväll med kalasande och roligheter. Men den dagen innebar inte bara positiva saker, förutom att det regnade näst intill hela dagen så var det sista dagen med Ei08b. En riktig toppen klass! Kommer sakna er alla så otoligt mycket, jag menar verkligen det!
Kom hem halv fyra på lördagmorgonen efter skolavslutningen och då var det hopp i säng då jag skulle åka till Nybyggets Ridläder och jobba kvart över tio på lördagsförmiddagen. Jag var där i två veckor och jobbade och det var som vanligt slitsamt men samtidigt fantastiskt roligt!!! Kommer sakna Nybygget med, jag menar jag har jobbar där i snart fyra år och det har blivit som en vana att åka dit då och då och jobba.
I söndags när jag kom hem från Nybygget åkte vi direkt till pappas företag där jag ska måla lite fönster i sommar för att tjäna ihop lite pengar innan USA. Kanske inte världens roligaste jobb men det finns ju inget annat så det får duga.
Igår åkte mamma och jag upp till Stockholm när hon slutade, eftersom jag hade bokat tid på Amerikanska ambassaden idag vid nio på morgonen tyckte vi att det var skönt att åka dit dagen innan och bo på hotell så vi inte skulle behöva gå upp så tidigt imorse. Självklart passade vi på att shoppa lite också, jag köpte bla en sverigetröja som jag ska ha med mig till USA. Iaf så var jag på ambassaden idag, vi kom dit vid halv nio eftersom jag hört att det är bra att vara där en stund innan den bokade tiden. Det var inte speciellt lång lö utanför, jag väntade utanför i kanske 30 min. Jag småpratade med en tjej från Piteå i kön som ska åka till USA som Au-pair nu i Augusti, hon var väldigt trevlig och vi var ungefär lika oroliga/nervösa över att det skulle bli något strul med papprena eller någonting. Såhär i efterhand kan jag bara säga att det fanns absolut ingenting att oroa sig för! Visst de ställde några frågor och hela "riktiga" intervjun var på engelska men de var extremt simpla. De frågade exempelvis om det var mina föräldrar som skulle betala för resan, vad mina föräldrar jobbade som och om de jag skulle bo hos under året var mina hostparents.
Nu är det inte långt kvar tills jag åker, 40 dagar om jag ska vara exakt! Längtar så otroligt mycket, samtidigt som jag har ångest över att lämna allt. Konstig känsla kan jag lova.
Är det någon mer som åker 11 augusti?
Jag rider på Nova fyra år ( jag är väl medveten om att jag har för långa tyglar och att jag sitter i stolsits, men det bjuder jag på =P )Sommarlov!!!!!
Jag lever på kicken, precis som du
Jag pratar med mina världföräldrar nästan varje dag nu på msn och allt känns så bra , de är så snälla och trevliga. De säger att jag kan kalla dem mom and dad om ja vill hahah, vet inte hur det blir med den saken skulle kännas konstigt att kalla någon annan för mamma och pappa än mina riktiga föräldrar. Annars inte så mycket nytt faktiskt, ska till amerikanska ambassaden den andra juli. Känner mig rädd att jag inte ska fatta vad de säger och att de då kommer att tro att jag ör terrorist eller något och inte ge mig visum.
Idag är det 70 dagar tills jag åker, känns som en evighet dit, men jag är säker på att det kommer gå hur fort som helst (på både gott och ont).
77 dagar kvar people
Jag och mamma började fixa alla visum papper i helgen, det var inte det lättaste om man säger så, väldigt många mysko frågor som man bara skrattade åt men USA är USA =P Jag är nästan klar iaf det är bara några saker som måste kompleteras. Aja det jag skulle komma till var att mamma ringde till explorius idag och frågade om någonting som gällde visumpapprena, då berättade Pierre för henne att jag åker den 11 augusti, det innebär att jag bara har 77 dagar kvar i Sverige, det är ju ingenting liksom =D Jag pratade med Rick och Judy idag på msn och vi kom fram till att jag landra på St. Louis flygplats den 14 augusti =) Åhh längtar så!!!!!
Är det någon mer som åker 11 Augusti? =D
